Tag Archives: konsumtion

Ät upp maten!

Hur många där ute har inte hört det sägas förut? “ska du inte äta upp?”, “smakade inte maten bra?” samt andra liknande kommentarer kommer främst från den lite äldre generationen, kanske märkta av ett världskrig eller bara uppfostrade av föräldrar från samma period. Eller är det fattigsverige som gör sig påminnt? “Bondesverige” kanske? Ta en tumme med smör på mackan under granen där du sitter så orkar du såga ner en hel skog…. typ.
En sak är säker; dom har inte tänkt till riktigt och de har aldrig ifrågasatt sitt beteende.

Jag vill bara ventilera lite om hur otroligt dumt jag tycker folk tänker när dom säger sådant, då jag än idag hör det dagligen.

Så här ligger det till kära 40-talister: att köpa mat och att äta mat är två olika transaktioner, INTE en transaktion. Om jag går på en lunchrestaurang och köper en måltid för 79kr så är det transaktion nummer 1. Efter att jag har betalat 79kr så kan vi helt glömma bort transaktion nr 1, den existerar inte längre. Pengarna kommer aldrig tillbaka hur du än gör. När du äter maten så är det transaktion nr 2 och den har inget att göra med nr 1. Du får inte tillbaka några pengar från nr 1 om du inte fullföljer nr 2. Du får inte heller några pengar tillbaka från nr 1 om du faktiskt äter upp. Det ena har inte med det andra att göra!

Och jag har tråkiga nyheter för dom som känner sig extra ekonomiska när dom slickar tallriken: även fast du äter mer än du orkar så kommer du ändå att behöva äta nästa dag. Du kommer inte undan! Ät tills du är 70% mätt läste jag någonstans och jag försöker följa det så gott det går.

Är du mätt så lämna maten och straffa inte din kropp för att du tänker på ett konstigt sätt. Din kropp kommer inte att tacka dig för de extra kalorierna och du har inte “tjänat” pengar på att äta upp heller. Det är bara dumt, och det irriterar mig då det händer så ofta. Grrrr! :)

Jag förstår att folk känner sig oekonomiska när de ser en halvfull tallrik med mat som de inte orkar äta upp, men lösningen ligger inte i att äta upp maten utan att laga mindre mängd mat. På en restaurang måste man tänka “Jag betalar 79kr och jag blir mätt”; sen att det blir mat över spelar väl ingen roll? Du har ju fått det du ville ha?

Ekonomisk Darwinism

För ett tag sedan skrev jag om hur livet kan bli efter en vinst eller då pengar av olika anledning bara “dyker upp” i hushållet. Kontentan är att endast 2 av 10 ser till att förvalta sin nya rikedom på ett ekonomiskt vettigt sätt.

På Aftonbladet så snubblade jag över den där andra sidan av spektrumet som ser pengar som en tillfällig gåva i livet och inte heller förväntar sig något mer framöver. På med spenderarbyxorna och skynda att spendera innan pengarna tar slut! Skynda, skynda!

Jag kan också ha fel. Den här killen har 10år på sig att förändra sitt köpbeteende men jag får en känsla av att de där brallorna kommer att sitta på ett bra tag framöver. Bara det att han vill köpa “den häftigaste sportbilen” trots att han bara har 10 000kr mer i månaden är en fingervisning om hur ekonomiskt funtad många personer är. Är det kanske ett uppdämt behov som måste få utlopp; alla de där prylarna som jag har velat köpa i alla år ska jag ha NU?
Oftast brukar svenska folket vilja betala av sina lån när de vinner pengar. Att låna pengar har länge ansetts vara fult, men det kanske är en generationsfråga som är på väg bort?

Jag vet inte om ordet Ekonomisk Darwinism existerar eller om jag har uppfunnit det just nu, men jag tycker det är ett bra ord att använda sig av.

1 av 10

Någonstans läste jag att om man ger 1 miljon kronor var till 10st personer och återkommer efter ett år så har 8st 0kr kvar, 1st har 1 miljon kvar och den sista personen har lyckats få ihop 2miljoner. Då världen kryllar av “8/10” personer så blir jag så glad av att läsa om den där tiondelen där lyxkonsumtion inte står i fokus när storvinsten trillar in, den tiondelen som ser en möjlighet och tänker framåt.

Hos aftonbladet kan man läsa om en familj som skrapade fram 3 miljoner kronor och som valde att inte sprätta upp dem. Istället så gjorde de avslut med sitt tidigare ganska så (ekonomiskt)framgångsrika liv och valde ett mer spartanskt liv, där den största vinsten var tid. Drömmen om ett eget företag föddes och resten… ja resten är oskriven historia.