Tag Archives: hushållsekonomi

Nya utgifter

Det börjar närma sig en sån där tidpunkt då det kommer att gå åt mycket pengar. Ett nytt värmesystem måste installeras i huset innan vintern (offertförfrågan ligger nu ute), diverse rustprojekt i huset, samt att jag lånar ut pengar till projektet samt köper på mig ytterligare 5% aktieandelar.

Värmesystemet tjänar jag in på en 7-10 år om vintrarna fortsätter att vara så kalla som de var sist och därefter blir det många tusenlappar sparade per månad (under vintern), detta är en långsiktig investering m.a.o.
Att öka på mitt innehav i projektet är ju en risk i sig, men det får också klassas som investering. Utlåning av pengar till projektet har en del risk i sig men är också en investering (utan pengar får projektet svårt att ta position så snabbt som vi önskar). Renovering av huset är antagligen en ren investering utan risk (husets värde ökar något).

Så, jag gottar mig med att pengarna kommer tillbaka någon gång, men visst är det surt att behöva låna upp på huset för att fixa värmesystemet. Och jag som inte gillar långsiktigt investerande…

En ny sil heroin vid varje regeringsval

Maria Rankka skriver ett debattinlägg om att alla borde ha tillgång till fuck-off pengar (dra-åt-helvete-pengar som det svenska uttrycket lyder). Vad det innebär är att man har en summa pengar i buffert som är tillräckligt stor för att vi ska känna att vi har en trygghet i att be exempelvis våran chef att dra åt helvete. Som ett tankeexperiment vill hon att statens andelar i Vattenfall ska delas ut till medborgarna, ungefärligt värde runt 40 000 – 50 000kr per individ enligt artikeln.

Jag skulle nästan vilja detsamma, bara som ett experiment. Jag är tyvär övertygad om att experimentet skulle visa på att det stora problemet som skiljer fattiga ifrån rika är kunskapen om att behålla (förvalta/föröka) pengarna, inte kunskapen om hur man får dom ifrån allra första början.

Det finns de som önskar att alla människor får lika lön för lika arbete. Om vi bara bortser från samhällskolapsen som skulle följa när ingen vill arbeta, så kan vi ta som exempel att varje individ (som får sitt eget kapital nollat) får 20 000kr i månaden. Om vi efter ett år tittar tillbaka på dessa människor som har fått “lika-lön-för-inget-arbete” och studerar vad som har hänt så hittar vi exakt samma struktur som det är idag. Alla går inte omkring och är lika rika, vi skulle fortfarande hitta 20% av befolkningen som inte har en enda krona kvar dagarna innan löning, vi skulle också hitta personer som har byggt upp en förmögenhet… och det skulle inte ta många år förän folk började ropa “orättvisa, orättvisa”. Vi skulle vara tillbaka på ruta ett igen.

Jag tror att problemet är hur folk hanterar pengar, inte hur mycket pengar de får. Orättvisan ligger i att alla männsikor bryr sig inte om att ta reda på hur plus och minus fungerar, hur man gör en budget, ja hur pengar fungerar i allmänhet. Alla prioriterar inte detta heller och ser pengar som mindre viktigt, men då ska man väl också hålla käften när ämnet kommer på tal? Vi har några förlorade generationer som inte kan ta vara på sig själv, generationer uppväxta med en politik som gör dem till beroende av just samma politik år efter år. Dagens oppositionsregering har gett denna gåva till folket som en form av heroin: vid varje valtillfälle så kommer de tillbaka efter nytt heroin, något som fixar dem igenom nästa valperiod.

Nej, nu ska jag tippa lite Lotto och Stryktips så att jag kan kliva in på kontoret på måndag och hämta hem min kaffemugg! Dra åt helvete skulle jag aldrig säga till mina arbetskamrater dock, de är dom som hjälper mig att tjäna pengar så de är inte min fiende. Företaget är heller inte min fiende så jag undviker att såga av den gren jag sitter på eller ska sitta på i framtiden. :)

Räntan ned

Idag meddelade Riksbanken att räntan sänks med 0.25 procentenheter. Om det är bra eller dåligt för Sverige får de lärda resonera runt, men ur ett egoistiskt perspektiv så hoppas jag förståss på att bankerna följer efter och sänker utlåningsräntorna. Jag ska nämligen lägga om ett av mina bostadslån i september/oktober och hoppas givetvis på en ännu bättre deal än dagens. Jag har idag ca 5% ränta på detta lån och kommer att spara ca 2 000kr/mån räknat på den dagsaktuella räntan. Tjoho!!

Ät upp maten!

Hur många där ute har inte hört det sägas förut? “ska du inte äta upp?”, “smakade inte maten bra?” samt andra liknande kommentarer kommer främst från den lite äldre generationen, kanske märkta av ett världskrig eller bara uppfostrade av föräldrar från samma period. Eller är det fattigsverige som gör sig påminnt? “Bondesverige” kanske? Ta en tumme med smör på mackan under granen där du sitter så orkar du såga ner en hel skog…. typ.
En sak är säker; dom har inte tänkt till riktigt och de har aldrig ifrågasatt sitt beteende.

Jag vill bara ventilera lite om hur otroligt dumt jag tycker folk tänker när dom säger sådant, då jag än idag hör det dagligen.

Så här ligger det till kära 40-talister: att köpa mat och att äta mat är två olika transaktioner, INTE en transaktion. Om jag går på en lunchrestaurang och köper en måltid för 79kr så är det transaktion nummer 1. Efter att jag har betalat 79kr så kan vi helt glömma bort transaktion nr 1, den existerar inte längre. Pengarna kommer aldrig tillbaka hur du än gör. När du äter maten så är det transaktion nr 2 och den har inget att göra med nr 1. Du får inte tillbaka några pengar från nr 1 om du inte fullföljer nr 2. Du får inte heller några pengar tillbaka från nr 1 om du faktiskt äter upp. Det ena har inte med det andra att göra!

Och jag har tråkiga nyheter för dom som känner sig extra ekonomiska när dom slickar tallriken: även fast du äter mer än du orkar så kommer du ändå att behöva äta nästa dag. Du kommer inte undan! Ät tills du är 70% mätt läste jag någonstans och jag försöker följa det så gott det går.

Är du mätt så lämna maten och straffa inte din kropp för att du tänker på ett konstigt sätt. Din kropp kommer inte att tacka dig för de extra kalorierna och du har inte “tjänat” pengar på att äta upp heller. Det är bara dumt, och det irriterar mig då det händer så ofta. Grrrr! :)

Jag förstår att folk känner sig oekonomiska när de ser en halvfull tallrik med mat som de inte orkar äta upp, men lösningen ligger inte i att äta upp maten utan att laga mindre mängd mat. På en restaurang måste man tänka “Jag betalar 79kr och jag blir mätt”; sen att det blir mat över spelar väl ingen roll? Du har ju fått det du ville ha?

Jag är tydligen osexig

”Bankkonto är sexigt!” lyder rubriken när Aftonbladet puffar för starten av sin nya avdelning Mer för pengarna. Annika Creutzer, chefredaktör för sajten Pengar24, ska hålla i spakarna och svara på frågor om privatekonomi (kommer antagligen luta mer åt “hushållsekonomi”).
Det är trevligt att Aftonbladet tar ett ansvar att lära ut basal penninghantering, något som kanske borde präntas in i ung ålder hos våra medborgare. Fast varför ska man ta ansvar när det finns skyddsnät? ;)
AB vänder kappan efter vinden och vill tjäna en hacka på det faktum att folk i större utsträckning blir varslade eller får en förändrad ekonomisk situation (sänkta löner etc). Kan vara värt att slänga ett öga på denna frågespalt iaf.

I den här artikeln kan man läsa om hur en av personerna hos Almedahl-Kinna AB reagerar på att få 700kr mindre i plånboken efter att arbetsgivaren hellre valde att sänka löner än att varsla. Hur är det med solidariteten när det är den egna plånboken som drabbas? Har du en fast anställning men känner att ditt liv blir skit med 700kr mindre i månaden så ligger du verkligen på gränsen till överkonsumtion. Mario Moya frågar i artikeln: “Vem ska betala alla räkningar?”. Det ska du göra Mario.
Som en fotnot kan jag berätta att det förespråkades hellre varsel än lönesänkningar i artikeln. Det är väl ingen högoddsare att LAS ligger denna förespråkare i fatet!