Posts tagged: ekonomisk intelligens

En ny sil heroin vid varje regeringsval

Maria Rankka skriver ett debattinlägg om att alla borde ha tillgång till fuck-off pengar (dra-åt-helvete-pengar som det svenska uttrycket lyder). Vad det innebär är att man har en summa pengar i buffert som är tillräckligt stor för att vi ska känna att vi har en trygghet i att be exempelvis våran chef att dra åt helvete. Som ett tankeexperiment vill hon att statens andelar i Vattenfall ska delas ut till medborgarna, ungefärligt värde runt 40 000 – 50 000kr per individ enligt artikeln.

Jag skulle nästan vilja detsamma, bara som ett experiment. Jag är tyvär övertygad om att experimentet skulle visa på att det stora problemet som skiljer fattiga ifrån rika är kunskapen om att behålla (förvalta/föröka) pengarna, inte kunskapen om hur man får dom ifrån allra första början.

Det finns de som önskar att alla människor får lika lön för lika arbete. Om vi bara bortser från samhällskolapsen som skulle följa när ingen vill arbeta, så kan vi ta som exempel att varje individ (som får sitt eget kapital nollat) får 20 000kr i månaden. Om vi efter ett år tittar tillbaka på dessa människor som har fått “lika-lön-för-inget-arbete” och studerar vad som har hänt så hittar vi exakt samma struktur som det är idag. Alla går inte omkring och är lika rika, vi skulle fortfarande hitta 20% av befolkningen som inte har en enda krona kvar dagarna innan löning, vi skulle också hitta personer som har byggt upp en förmögenhet… och det skulle inte ta många år förän folk började ropa “orättvisa, orättvisa”. Vi skulle vara tillbaka på ruta ett igen.

Jag tror att problemet är hur folk hanterar pengar, inte hur mycket pengar de får. Orättvisan ligger i att alla männsikor bryr sig inte om att ta reda på hur plus och minus fungerar, hur man gör en budget, ja hur pengar fungerar i allmänhet. Alla prioriterar inte detta heller och ser pengar som mindre viktigt, men då ska man väl också hålla käften när ämnet kommer på tal? Vi har några förlorade generationer som inte kan ta vara på sig själv, generationer uppväxta med en politik som gör dem till beroende av just samma politik år efter år. Dagens oppositionsregering har gett denna gåva till folket som en form av heroin: vid varje valtillfälle så kommer de tillbaka efter nytt heroin, något som fixar dem igenom nästa valperiod.

Nej, nu ska jag tippa lite Lotto och Stryktips så att jag kan kliva in på kontoret på måndag och hämta hem min kaffemugg! Dra åt helvete skulle jag aldrig säga till mina arbetskamrater dock, de är dom som hjälper mig att tjäna pengar så de är inte min fiende. Företaget är heller inte min fiende så jag undviker att såga av den gren jag sitter på eller ska sitta på i framtiden. :)

Skugge har landat

Ja, jag tycker Linda Skugge har varit ute och svävat omkring i många år men något har hänt på senare tid. Hon har liksom vaknat upp, luktat på kaffet, även luktat lite på pengar och insett att det är jobbigt att förändra världen efter hur man själv vill leva. Istället är det lättare att acceptera spelreglerna och därefter börja jobba på hur man på bästa sätt kan få ett drägligt liv utefter rådande socialt och ekonomiskt klimat.

Det finns en del crusaders därute som för en ojämn kamp mot resten av världen och jag hoppas verkligen de går ur livet lyckliga trots att de ser tillbaka på sitt liv och ser…. vadå? Kamp? Bitterhet? Hat? Kanske…

I en debattartikel i Aftonbladet så skriver hon om den fördärvade generationen och hur dess uppfostran kan leda till en dålig start i livet. Startsträckan är lång om vägen redan är asfalterad så att säga, eller för att använda äldre uttryck “det är svårt att lära gamla hundar att sitta”, eller “det ska böjas i tid det som krokigt ska bli”. Måste jag fortsätta? :)

Jag tycker Linda har rätt, så där fick jag det sagt.

Fattigsverige enligt AB

Aftonbladet pladdrar på som att det snart vore valtider. I ytterligare en artikel raljerar människor om hur dåligt ställt dom har. Det finns mycket att säga om originalartikelns innehåll men många som har kommenterat just den på AB verkar ha förstått galoppen iaf, så jag struntar i det.

Värre är det med läsarnas åsikter denna dag. En person tycker att moderaterna har slagit sönder sverige och att detta yttrar sig genom att han inte kan få klara besked från arbetsförmedligen samt att socialtjänsten inte betalar ut pengar till honom. Inte roligt att kunna sätta upp ytterligare en människa på listan över personer som inte har koll på någonting, för om inte Darwinismen slår till så kommer han ju att rösta i nästa val.

En annan klagar på sina studielån som uppenbarligen inte ledde till något jobb. Om han bara kunde visa upp vad han har studerat till så jag kunde få säga: “Hur tänkte du då? Hur?”

Det folk ofta gör i sådana livssituationer är att leta efter syndabockar. De vill ha plåster på såret, inte ett läkt sår, och då kollar de utåt för att hitta det där plåstret.
Kära vänner, titta inte utåt för att hitta lösningen, titta inåt istället. Detsamma gäller när ni letar själva problemet; titta inåt istället för utåt, ni hittar så pass mycket mer att ta tag i då.

Jag vill så gärna, liksom en annan kille som har kommenterat gårdagens artikel, få se denna fattiga persons livssituation i siffror, på papper. Jag vill se skulder, utgifter, inkomster, inköp, all planering framåt och bakåt i tiden. Problemet finns där någonstans, likaså lösningen, och den heter inte Regeringen eller Socialtjänsten. Den finns där någonstans bland lån, utgifter och total avsaknad av ekonomisk intelligens.

Nu finns det faktiskt personer som har klämts fast mellan kugghjulen på två regelverk och hamnat i tråkiga situationer, ja, det är inte dom jag klagar på, det är de andra, de där 47% som Sparsamt leverne ilsket har skrivit om.

Jag blir mörkrädd, riktigt mörkrädd!