Tag Archives: bostadsrätt

Kvittning sökes!

Jag har en större förlust liggandes i år som jag gärna skulle vilja kvitta mot kapitalinkomst. Jag vet med säkerhet att jag inte kommer att kunna kvitta mot jämförbart lika stor summa för aktievinst så jag har letat efter andra vägar. På sidan Avdragslexikon hittade jag lite nyttig info runt ämnet. Efter att ha funderat på samtliga alternativ, så inser jag ju att jag har en uppskuten reavinst för en tidigare försäljning av en bostadsrätt som jag kanska kan utnyttja.

Om jag väljer att “realisera” denna vinst vid nästa deklaration (vilket då går under benämningen “kapitalinkomst”) mot min kapitalförlust så borde detta gå bra, eller? Men jag har gjort två(!) bostadsvinster som är uppskjutna; den första på ett mindre belopp (ca 300 000kr), så ytterligare en fråga är om dessa två uppskjutna vinster nu är ihopslagna och att jag måste betala skatt på båda vinsterna samtidigt om jag väljer att göra detta?

Fast jag är osäker på hur jag ska räkna! Enligt ovan nämna site så blir effekten 21% att kvitta om jag tar det mot kapitalinkomst jämfört med 30% om jag hade haft aktievinst på motsvarande belopp.

21 % om aktieförlusterna endast kan kvittas mot andra kapitalinkomster (t ex vinster på fastigheter) eller ger skattereduktion. 70 % av verklig förlust blir antingen minuspost under kapital eller skattereduktion.

Hmmm, så om jag har ex 50 000kr i aktieförlust så får jag dra av 10 500kr (21%) ? Nu står det still i lilla huvudet, men jag antar att 21% motsvarar 30% av 70% (endast 70% av förlusten får kvittas).

Jag har dessutom överskjutande skatt att plocka ut (för banklån) på ca 35 000kr samt ROT-avdrag på ca 45 000kr. Och om jag fattar detta rätt så är samtliga dessa en skattereduktion, alltså kan min inbetalda skatt faktiskt ta slut… och då får jag 0% avdrag för överskjutande del.

Någon som mer koll på detta än vad jag har, så får du gärna berätta vad du vet…?

The Truman Show fortsätter

Jag tänkte göra lite som Quentin Tarantino gör när han berättar med sina filmer; i okronologisk ordning där början av filmen berättas i slutet och vice versa. Nu ska jag då inte sluta blogga, nej, men i en tidigare diskussion med Gustav på sparsamtleverne så lovade jag att redogöra mer för min nuvarande ekonomiska situation och hur jag hamnade här, något som jag inte har skrivit om tidigare.

Man kan ju tro att jag ligger hyffsat bra till ekonomiskt när jag har runt 400 000kr i värdepapper, men jag är då enligt samhällets sätt att räkna för tillfället både arbetslös och låginkomsttagare. Jag har dock haft en ganska så trevlig bananskalsresa under de senaste 10 åren av mitt liv, faktiskt så att jag flera gången på allvar har trott att jag befinner mig i en svensk variant av The Truman Show. Hur jag än lyckas ställa till det så löser det sig på det mest konstiga sätt; tvingas jag betala tillbaka på skatten så vinner jag på tipset, känns jobbet som skit så ringer telefonen och någon frågar om jag är intresserad av ett nytt jobb. Nuförtiden kallar jag det karma då det måste vara någon sådan kraft som håller i spakarna, för allt löser sig till slut. Det som gör det spännande är att få se HUR det löser sig. :)

När jag flyttade till Stockholm för snart 10 år sedan så lämnade jag en bostadsrätt i Gävle som jag hade köpt för 1000kr (samma belopp som fanns i en reparationsfond i lägenheten). Jag lät alltså föreningen ta tillbaka bostadsrätten för 1kr då bostadsmarknaden här såg ut på det sättet vilket även Skatteverket kunde intyga genom att inte alls reagera på mitt enorma förlustavdrag! ;)

Jag bodde temporärt i ca en månad innan jag fick flytta in i min nybyggda bostadsrätt i Stockholm som jag hade köpt för 570 000kr vilket jag visste var ett jättebra pris och även representanten från JM (som var byggherre) sa “Grattis, du har precis tjänat en massa pengar”. Folk i min hemstad tyckte att det var helt jäkla galet att köpa en lägenhet för över en halv miljon! Och att sen dra på sig banklån? “Herreguuuud jag skulle då aaaaldrig låna pengar för att bo”, “En skuldsatt man är inte en fri man” etc. Nej, många av de som sa sådana saker tycker fortfarande likadant, men de har gått i sina föräldrars skola i hela sitt liv och jag är säker på att detta dels är en generationsfråga samt även ett småstadsfenomen. Att flytta till Stockholm ÄR faktiskt att sätta sig i en tidsmaskin vad gäller just inställningar i allmänhet, tänkande, trender, löner etc. Tidsskillnaden ligger nog på mellan 5-8år, give or take! Detta betyder för tillfället alltså att jag befinner mig flera år tillbaka i tiden, trevligt! :)

Hyran då låg på runt 6000kr/mån så totalt så betalade jag ändå 8000kr/mån för lägenheten som iofs var en etagelägenhet på 110kvm. För stor? Visst, men då jag var livrädd för att låna mycket pengar ville jag inte låna de 800 000kr man behövde för att köpa sig en 20kvm stor 1:a i de centrala delarna. År 2003 sålde jag min bostadsrätt för runt 880 000kr (nästan 300 000kr vinst efter 4 år) och köpte en lägenhet på Kungsholmen, en fin 2.5:a på 74kvm för 2,2miljoner. Hyran låg på 3200kr så månadskostnaden blev strax över 8000kr, alltså några hundringar mer än den icke centrala lägenheten med den stora hyran. Han som jag köpte lägenheten av skrattade säkert hela vägen till banken, men det visade sig ju att samtliga som sålde en lägenhet i många år framöver skrattade lika hjärtligt, så även jag.

Bostadsmarknaden hade precis börjat tippa nedåt hösten 2007 när vi bestämde oss för att sälja bostadsrätten på Kungsholmen och flytta till en villa i Gävle (min hemstad). Mäklarna hade börjat känna av hur det var att få tomma visningar och våra förhoppningar om att få ut ett trevligt pris höll på att grusas. Grannar hade någon månad tidigare sålt liknande lägenheter för runt 3,6 – 3,8miljoner och självklart siktade vi på samma summa. Mäklaren valde att gå ut med 2,7 som utgångsbud och hade både vip-visningar och mera ordinära visningar. Några enstaka personer var intresserad och en budgivning startade efter första veckans visning. Vi hamnade då på 2,9miljoner och valde därför att ha visning även nästföljande vecka.

Det var tomt även på nästa visning då producenten till The Truman Show bestämde sig för att låta två homosexuella män gå sin sedvanliga söndagspromenad förbi vårat hus. De hade inte alls tänkt sig att köpa en ny lägenhet utan de trivdes bra i den bostad de redan hade något kvarter uppåt gatan. De såg mäklarskylten på gatan när endast 10 minuter kvarstod av visningstiden och de bestämde sig för att kika lite “för skojs skull”. De blev störtkär i lägenhet, speciellt köket berättade de, så de tvingade sig till en ny visning och mäklaren strulade fram en ny budivningsprocess. Efter en duell med en singelkvinna slutade notan på 3,4miljoner, så här gjorde vi en ny vinst på 1,2miljoner kr. Två homosexuella mäns ovanligt lyckade timing under en söndagspromenad gav oss alltså 500 000kr extra på försäljningspriset.

Det här är dock vad jag kallar för Kalle-Anka-pengar; pengar som jag egentligen inte skulle ha haft, så vi köpte ett fint hus i Gävle för motsvarande 3.2miljoner, ca 500 000kr mer än dess utgångsbud. Det anmärkningsvärda är att i Gävle så budar man knappt på hus då folk inte skaffar lånelöften på mer än utgångspriset. Detta visste jag och trodde i min enfald att utgångspriset skulle stiga kanske ett eller två bud (‘a 25 000kr). Men en joker hade blandat sig i leken; en utböling från Malmö som också skulle “flytta hem”! Det här kunde bli dyrt tänkte jag och fick väl rätt i det också; priset trissades upp med 500 000kr. Fungerade inte bananskal i Gävle?

Under den första perioden veckopendlade jag så jag skaffade en övernattningslägenhet i Stockholms utkant; Högdalen. För endast 3 500kr i månaden fick jag en 2:a i andra hand, billigt och bra. Folk påstår att det är jättesvårt att hitta boende i Stockholm, men jag hade 3 erbjudanden att välja mellan och detta fixade jag på någon veckas tid. Bananskal eller ej, men jag tror att det beror på att jag hade en ekonomisk säkerhet som gjorde mig intressant som hyresgäst till skillnad från den vanliga skaran av studenter som söker bostad.

Efter 6 månader av pendling så slutade jag mitt välbetalda jobb och flyttade in mer permanent i det hus jag knappt hade hunnit bo i ännu. Min sambo hade fått jobb från dag 1 i Gävle, men jag slänge ut en sporadisk ansökan och som gensvar blev lovad guld och gröna skogar. Tack vare detta muntliga löfte så sökte jag inga fler jobb under två månaders tid, men då det fagra löftet drogs tillbaka så började jag söka efter jobb mer seriöst (med anmälan till arbetsförmedling samt a-kassa).

Jag är fortfarande inne i ett intervjuförfarande med ett annat företag som har tagit över 1 månad så jag vet inte hur det ser ut på jobbfronten ännu men ekonomiskt så klarar jag mig bra, även då det svider lite att ta av sina besparingar för att betala räkningarna.

Hur det går med a-kassan? Jag har ännu inte fått en enda krona trots att jag betalat samtliga extraförsäkringar som finns, alltså runt 450kr/mån under snart 10års tid. Den historien kan vi ta i en annan gång, men jag kan utlova parodi på hög byråkratisk nivå. Hade jag haft 0kr i plånboken så hade jag varit fly förbannad just nu! Jag kan bara konstatera att man ska aldrig göra sig beroende av andra och deras välvilja att betala ut försäkringar som man har betalat punktligt år efter år.

Hur det går med nytt jobb? Även detta får jag återkomma med och det blir även här lite kängor till diverse företag som nollar hela ens vuxna yrkeskarriär genom att arrangera iq-tester som en del av anställningsförfarandet.