Tag Archives: a-kassa

Nu börjar det igen

Nu är semestern helt slut och första arbetsdagen har kommit. Det har inte blivit mycket bloggande under semestern, men det är kanske därför man ska kalla det för just semester; att inte göra nämnvärt mycket och istället ladda batterierna?

Anlände hem ifrån Grekland igår och upptäckte att min bergvärmeinstallation var klar! Fint blev det också (inomhus), även om man skulle kunna önska sig lite städning utomhus: min fina grusplan framför huset är nu en lervälling med “bandvagnsspår” i. Jag frågar mig även vad jag ska göra med de stora stenarna som brunnsborrarna var så vänlig och plockade upp till ytan. Den största är av den storleken att den knappt går att rulla så jag får fundera på det ett tag. Kanske den får stå kvar som ett monument över den höga elräkningens sista dagar? Men det blir ju förstås omöjligt att åka in i garaget…

Alla vi i projektet har haft semester från våra sysslor men en namnändring har vi iaf hunnit med. Från och med nu heter bolaget Annonsmedier Norden AB och jag blev även styrelseledamot på köpet. Jag måste nog kontakta mitt fackförbund för att höra om detta stör ett worst-case-scenario; nämligen om jag skulle bli arbetslös och behöva A-kassa. Det skadar ju inte att veta i förväg så slipper man överraskningar på vägen…

A-kassa och behovet av en buffert

Varning till känsliga läsare. Följande blogginlägg kan innehålla stötande ord såsom Pissgubbe etc.

Så då har äntligen min A-kassa bestämt sig för att de har tillräckligt med bevis på att jag saknar fast anställning. Det tog dem bara 4,5 månader av skickade intyg från mig, intyg från min sambo(!), telefonsamtal och annat tjafs. Lagom till att jag börjar min nya anställning får jag alltså retroaktivt den grundersättning jag har rätt att få.

Observera att jag inte har haft möjlighet att se vilket belopp det är som jag får utbetalt förrän nu, 4,5 månader efter min första dag som arbetslös. Det är givetvis nu som jag ser att beloppet är väldigt litet för att inkludera min inkomstförsäkring som jag har betalat för ända sedan SIF “uppfann” den i början av 2000-talet (eller slutet av -90 någongång). Efter lite grävande så hittar jag en länk på Unionens hemsida där man kan beställa en blankett som man ska använda för att ansöka om ersättning från Unionens inkomstförsäkring!!

What? Ska man alltså ansöka separat för att få ut resterande belopp vid arbetslöshet? Ja, det vore ju dumt om ens fackförbund antog att efter att man har betalat 480kr/mån i tio års tid, att man då vill utnyttja sin betalda försäkring???? varför skulle logik få ersätta hederligt byråkratiskt pappersarbete? Undrar hur många som väljer att avstå beloppet från inkomstförsäkringen? Ingen information fick man om detta, finns inte ens att läsa som FAQ på Unionens A-kassas hemsida. Herregud har ingen undrat över detta förut? Jag blir så trött, så trött….

Jag funderar över hur många personer som inte har en buffert och som måste vänta 4 månader på att få sin första enkrona ur försäkringen? Hur klarar dom sig om dom är ensamstående? Eller hamnar man sist i prioriteringsordningen i handläggningen bara för att man har varit höginkomsttagare?

Exakt 18 intyg och blanketter har A-kassan tagit emot av mig i detta ärende, 20 om man räknar med 2st intyg som kassan själv begärt in från FK! :)

Som kronan på verket av idioti så kan jag berätta att när jag kontaktade arbetsförmedlingen och berättade att jag skulle påbörja en fast anställning om 3 veckor så fick jag beskedet att jag skulle minsann inte sluta leta jobb bara för den sakens skull, utan fortsätta söka jobb och rapportera in detta till AF.
Ursäkta? Den vänliga mannen i telefonen tryckte in en pekpinne: “Ja men det är ju inte meningen att du ska leva på samhället medans du väntar på din anställning”. Det var en av de där många gångerna man kvävde sin ilska och var vänlig tillbaka. Jag, leva på samhället? Din jävla pissgubbe (tänkte jag, jag sa det aldrig), har jag rätt att vara “mellan jobb” en gång i livet utan att någon kallar mig för parasit?

-“Men det är omöjligt att ens hinna få komma på en intervju på så här kort tid, tror du något arbete i min branch går att utföra på så här få dagar?”
-“Du får försöka ta ett jobb som inte kräver erfarenhet” (läs McDonalds etc)
-“AF har inte instruerat mig att söka jobb utanför mitt kompetensområde ännu, det ingår inte i min nuvarande arbetsplan. Ska jag anta att du vill ändra den nu?”
-“… ok men kolla iaf om du hittar något jobb via AF så skriver jag här att du fortfarande söker”

Bra, kunde väl tänka mig att du inte hade befogenheter att göra annat än att sitta i kundtjänst, pissgubbe! :)

Anställning fixad!

Jag for iväg idag och skrev på anställningspapper så i Februari månad börjar jag återigen att arbeta. Skönt att få en mer human inkomst, jag har ju levt på besparingar hittills, uppskattningsvis runt 50 000kr totalt som jag har nallat ur syltburken, men kommer antagligen att få a-kassan fixad snart (jag är inne på den sista svängen med “kompletterande intyg” och spektaklet har pågått sedan september månad). Förväntar mig alltså 3-4månaders retroaktiv a-kasseersättning. Nivån på den har jag ingen koll på faktiskt, men jag har haft 2 nivåer av inkomstförsäkring “för belopp över 40k” så det måste bli en viss slant ändå. Dessa pengar går tillbaka till syltb… Avanza så fort de dyker upp! :)

Ska gå ur facket också då de är bakåtsträvare av sällan skådat slag. Har aldrig haft nytta av facket och har klarat löneförhandligar bättre än de som haft facket “bakom sig”. Har tom varit med om att en gammal kollega fick sänkt lön (utefter den han först blev lovad) för att facket blandade sig i och skulle göra saker och ting mer rättvisa. Undrar om den killen är med i facket nuförtiden?

The Truman Show fortsätter

Jag tänkte göra lite som Quentin Tarantino gör när han berättar med sina filmer; i okronologisk ordning där början av filmen berättas i slutet och vice versa. Nu ska jag då inte sluta blogga, nej, men i en tidigare diskussion med Gustav på sparsamtleverne så lovade jag att redogöra mer för min nuvarande ekonomiska situation och hur jag hamnade här, något som jag inte har skrivit om tidigare.

Man kan ju tro att jag ligger hyffsat bra till ekonomiskt när jag har runt 400 000kr i värdepapper, men jag är då enligt samhällets sätt att räkna för tillfället både arbetslös och låginkomsttagare. Jag har dock haft en ganska så trevlig bananskalsresa under de senaste 10 åren av mitt liv, faktiskt så att jag flera gången på allvar har trott att jag befinner mig i en svensk variant av The Truman Show. Hur jag än lyckas ställa till det så löser det sig på det mest konstiga sätt; tvingas jag betala tillbaka på skatten så vinner jag på tipset, känns jobbet som skit så ringer telefonen och någon frågar om jag är intresserad av ett nytt jobb. Nuförtiden kallar jag det karma då det måste vara någon sådan kraft som håller i spakarna, för allt löser sig till slut. Det som gör det spännande är att få se HUR det löser sig. :)

När jag flyttade till Stockholm för snart 10 år sedan så lämnade jag en bostadsrätt i Gävle som jag hade köpt för 1000kr (samma belopp som fanns i en reparationsfond i lägenheten). Jag lät alltså föreningen ta tillbaka bostadsrätten för 1kr då bostadsmarknaden här såg ut på det sättet vilket även Skatteverket kunde intyga genom att inte alls reagera på mitt enorma förlustavdrag! ;)

Jag bodde temporärt i ca en månad innan jag fick flytta in i min nybyggda bostadsrätt i Stockholm som jag hade köpt för 570 000kr vilket jag visste var ett jättebra pris och även representanten från JM (som var byggherre) sa “Grattis, du har precis tjänat en massa pengar”. Folk i min hemstad tyckte att det var helt jäkla galet att köpa en lägenhet för över en halv miljon! Och att sen dra på sig banklån? “Herreguuuud jag skulle då aaaaldrig låna pengar för att bo”, “En skuldsatt man är inte en fri man” etc. Nej, många av de som sa sådana saker tycker fortfarande likadant, men de har gått i sina föräldrars skola i hela sitt liv och jag är säker på att detta dels är en generationsfråga samt även ett småstadsfenomen. Att flytta till Stockholm ÄR faktiskt att sätta sig i en tidsmaskin vad gäller just inställningar i allmänhet, tänkande, trender, löner etc. Tidsskillnaden ligger nog på mellan 5-8år, give or take! Detta betyder för tillfället alltså att jag befinner mig flera år tillbaka i tiden, trevligt! :)

Hyran då låg på runt 6000kr/mån så totalt så betalade jag ändå 8000kr/mån för lägenheten som iofs var en etagelägenhet på 110kvm. För stor? Visst, men då jag var livrädd för att låna mycket pengar ville jag inte låna de 800 000kr man behövde för att köpa sig en 20kvm stor 1:a i de centrala delarna. År 2003 sålde jag min bostadsrätt för runt 880 000kr (nästan 300 000kr vinst efter 4 år) och köpte en lägenhet på Kungsholmen, en fin 2.5:a på 74kvm för 2,2miljoner. Hyran låg på 3200kr så månadskostnaden blev strax över 8000kr, alltså några hundringar mer än den icke centrala lägenheten med den stora hyran. Han som jag köpte lägenheten av skrattade säkert hela vägen till banken, men det visade sig ju att samtliga som sålde en lägenhet i många år framöver skrattade lika hjärtligt, så även jag.

Bostadsmarknaden hade precis börjat tippa nedåt hösten 2007 när vi bestämde oss för att sälja bostadsrätten på Kungsholmen och flytta till en villa i Gävle (min hemstad). Mäklarna hade börjat känna av hur det var att få tomma visningar och våra förhoppningar om att få ut ett trevligt pris höll på att grusas. Grannar hade någon månad tidigare sålt liknande lägenheter för runt 3,6 – 3,8miljoner och självklart siktade vi på samma summa. Mäklaren valde att gå ut med 2,7 som utgångsbud och hade både vip-visningar och mera ordinära visningar. Några enstaka personer var intresserad och en budgivning startade efter första veckans visning. Vi hamnade då på 2,9miljoner och valde därför att ha visning även nästföljande vecka.

Det var tomt även på nästa visning då producenten till The Truman Show bestämde sig för att låta två homosexuella män gå sin sedvanliga söndagspromenad förbi vårat hus. De hade inte alls tänkt sig att köpa en ny lägenhet utan de trivdes bra i den bostad de redan hade något kvarter uppåt gatan. De såg mäklarskylten på gatan när endast 10 minuter kvarstod av visningstiden och de bestämde sig för att kika lite “för skojs skull”. De blev störtkär i lägenhet, speciellt köket berättade de, så de tvingade sig till en ny visning och mäklaren strulade fram en ny budivningsprocess. Efter en duell med en singelkvinna slutade notan på 3,4miljoner, så här gjorde vi en ny vinst på 1,2miljoner kr. Två homosexuella mäns ovanligt lyckade timing under en söndagspromenad gav oss alltså 500 000kr extra på försäljningspriset.

Det här är dock vad jag kallar för Kalle-Anka-pengar; pengar som jag egentligen inte skulle ha haft, så vi köpte ett fint hus i Gävle för motsvarande 3.2miljoner, ca 500 000kr mer än dess utgångsbud. Det anmärkningsvärda är att i Gävle så budar man knappt på hus då folk inte skaffar lånelöften på mer än utgångspriset. Detta visste jag och trodde i min enfald att utgångspriset skulle stiga kanske ett eller två bud (‘a 25 000kr). Men en joker hade blandat sig i leken; en utböling från Malmö som också skulle “flytta hem”! Det här kunde bli dyrt tänkte jag och fick väl rätt i det också; priset trissades upp med 500 000kr. Fungerade inte bananskal i Gävle?

Under den första perioden veckopendlade jag så jag skaffade en övernattningslägenhet i Stockholms utkant; Högdalen. För endast 3 500kr i månaden fick jag en 2:a i andra hand, billigt och bra. Folk påstår att det är jättesvårt att hitta boende i Stockholm, men jag hade 3 erbjudanden att välja mellan och detta fixade jag på någon veckas tid. Bananskal eller ej, men jag tror att det beror på att jag hade en ekonomisk säkerhet som gjorde mig intressant som hyresgäst till skillnad från den vanliga skaran av studenter som söker bostad.

Efter 6 månader av pendling så slutade jag mitt välbetalda jobb och flyttade in mer permanent i det hus jag knappt hade hunnit bo i ännu. Min sambo hade fått jobb från dag 1 i Gävle, men jag slänge ut en sporadisk ansökan och som gensvar blev lovad guld och gröna skogar. Tack vare detta muntliga löfte så sökte jag inga fler jobb under två månaders tid, men då det fagra löftet drogs tillbaka så började jag söka efter jobb mer seriöst (med anmälan till arbetsförmedling samt a-kassa).

Jag är fortfarande inne i ett intervjuförfarande med ett annat företag som har tagit över 1 månad så jag vet inte hur det ser ut på jobbfronten ännu men ekonomiskt så klarar jag mig bra, även då det svider lite att ta av sina besparingar för att betala räkningarna.

Hur det går med a-kassan? Jag har ännu inte fått en enda krona trots att jag betalat samtliga extraförsäkringar som finns, alltså runt 450kr/mån under snart 10års tid. Den historien kan vi ta i en annan gång, men jag kan utlova parodi på hög byråkratisk nivå. Hade jag haft 0kr i plånboken så hade jag varit fly förbannad just nu! Jag kan bara konstatera att man ska aldrig göra sig beroende av andra och deras välvilja att betala ut försäkringar som man har betalat punktligt år efter år.

Hur det går med nytt jobb? Även detta får jag återkomma med och det blir även här lite kängor till diverse företag som nollar hela ens vuxna yrkeskarriär genom att arrangera iq-tester som en del av anställningsförfarandet.