Category Archives: Politik

Skattesmäll?

Vad trött man kan bli på rubriksättarna på dags/kvällstidningarna. Aftonbladet skriker ut SKATTESMÄLLEN med stora röda bokstäver. Det gäller givetvis den nya skatten som utkrävs om man begär uppskov av tidigare vinst när man har sålt sin bostad. För vilken människa, som dessutom har tjänat en fin hacka på en husförsäljning, är någon enstaka tusenlapp en SMÄLL? Det rör sig om 0,5% för böveln! Och vilken stjärna som har gått i försäljningstankar har missat denna regel? Snittet blir tydligen 2000kr i skatt, dvs under 200kr/mån.

Dessutom lovar Tomas Östros (S) att sossarna avskaffar skatten (läs:skatt på uppskov) om de vinner valet 2010. Jag tror precis jag läste för någon månad sedan att Mona Muslim (S) lovade att återinföra (fastighets)skatten? :(

Om dom tycker att 2000kr är en smäll, då ska dom få se på bomber om (S) vinner valet!

Kanada istället för USA?

I en debattartikel på Aftonbladet skriver Robert Gidehag och Nima Sanandaji om varför Kanada borde vara det land vi kastar ett öga på istället för USA vad gäller det nationalekonomiska. Kanada verkar göra mycket rätt och de har nog ett bättre recept på framgång än dess sydliga grannland. Kan man tänka sig; deras text innehåller flertalet av mina favoritord: planskatt, incitament, entreprenörsskap, lite byråkrati, god välfärd och social omsorg. Wow!

Läs debattinlägget här.

Finns det något annat Kanada är bättre på än USA, förutom att linda ishockeydomare runt sina fingrar?
Jo, de kan konstruera småhus som man inte kan sparka igenom med bara foten; ytterligare en anledning att vända blicken norrut. Frågan är om de har lärt sig att vända ytterdörren UTÅT istället för INNÅT… visst finns det fördelar med att kunna sparka in dörren hos folk, men vid brand så vill man gärna kunna öppna den när folk trycker på bakom… :)

Varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket

Visste du att svenskarna är bland de fattigaste i västvärlden då 8 av 10 helt saknar en egen förmögenhet (alltså 8 av 10 har inte mer ekonomiska tillgångar än skulder)? Detta samtidigt som vi har bland de högsta skattetrycken i världen…

Men vad händer med våra skattepengar, var tar dom vägen? Ibland besöker jag Skattebetalarna för att läsa de senaste faktan om våra skatter och hur de hanteras. Här kan man bland annat läsa lite om de statliga myndigheter som Skattebetalarna anser vara helt onödiga. Vi har idag 250st myndigheter varav 99st är mer tvivelaktiga i dess samhällsnytta. Bland dessa hittar man följande 3 pärlor:

Nordiska Afrikainstitutet
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
nämnden för hemslöjdsfrågor

Gör gärna deras skattetest för att se hur mycket pengar dina val skulle spara och hur detta skulle slå på din privatekonomi.

Har du missat Martin Borgs film 1200 miljarder som var aktuell inför förra riksdagsvalet så bör du se den. ALLA borde se den! Om du undrar över filmens titel så är det den summa vi svenskar betalar in i skatt varje år.

Det spelar ingen roll vad sossarna eller facket eller folkrörelsen sa för femtio eller hundra år sedan om jämlikhet, solidaritet, välfärd och social trygghet. Resultatet blev det här! Så lägg ner alla ”onödiga” myndigheter och effektivisera resten, då sparar vi skattebetalare så stora summor att vi kan sänka, alternativt ta bort, flertalet skatter. Effekterna av detta blir änn större då konsumtionen ökar (bidrar till fler jobb), bidrag kan minskas etc.

Men minskar man inte intäkterna genom att sänka skatten?
Det Anders Borg har förstått är att inom nationalekonomin finns den sk lafferkurvan som visar på att när skatten blir för hög slutar intäkterna att öka eftersom folk inte längre anser att det är lönt att arbeta vitt eller jobba överhuvudtaget. Det motsatta gäller givetvis.
Ta ALDRIG bort ett incitament att jobba (samt jobba mer/hårdare), det är det farligaste man kan göra för ett lands framtid!

Eller som Magnus, Brasse och Eva sa: “Fem myror är fler än fyra elefanter”

Vardagspatriotism

När jag igår läste lite i Per H. Börjessons bok Så här kan alla svenskar bli miljonärer så skrev han något som jag själv inte har tänkt nämnvärt på, men som vi alla kanske borde ta en funderare över: nämligen hur magnifikt stor andel av våra fonderade pensionsbesparingar som vi Svenssons har plöjt ner i utvecklingen av utländska företag. Detta sker av diverse anledningar (som ni själv kan läsa om), men jag undrar också hur mycket av vårat vanliga mer aktiva sparande som vi väljer att lägga i utländska företag?

Borde inte alla sätta pengarna i fonder eller aktier på svenska marknaden för att så att säga “sopa rent framför den egna dörren först”? Ska vi låta vinstintresset ligga åt sidan ett tag för att ägna oss åt hjärt och lungräddning på de svenska företagen; må vara små och expansiva eller stora och tunga?

Lite vardagspatriotism helt enkelt! Låt pensionsmiljarderna vara svenska företag till gagn under de årtionden de florerar i fonder!

Bevisbördan är en börda

En pokerspelare har fått rätt mot skatteverket huruvida han verkligen ska behöva betala skatt på närmare 600 000kr för en tidigare pokervinst. Huruvida han är skatteskyldig eller ej bryr jag mig inte om, det jag gång på gång blir så mörkrädd åt är på vem bevisbördan egentligen ligger. I de flesta länder och hos de flesta rättsliga instanser så ska själva skulden bevisas men det gäller inte för skattefrågor; där måste den taxerade bevisa att brott inte har begåtts (med brott menas enligt skatteverkets syn på saken att korrekt skatt inte har betalats in).

Undrar om det är därför så många får magknip när de får ett brev från skatteverket?

Denna förbannade kvotering

Det finns inget som jag avskyr mer än kvotering. Bara att kvotera är att göra problemet värre; vem tusan vill tex sitta i ett styrelserum på andras meriter? Först och främst så förstår jag ju att privatägda företag måste få göra precis som dom vill, det går inte att lagstifta om detta, men jag kan inte heller se hur statliga verk och bolag skulle få bättre kompetens (en oxymoron i det här fallet) med kvotering. Det är ju inte de vassaste knivarna i lådan som rattar den offentliga sektorn idag…

Kvotering är en enda stor flört med [insert excuse here]. Det må gälla kön, sexualitet, handikapp, etnisk tillhörighet eller liknande, och om vi lagstiftar om detta kommer vi snart få det som tidigare kallades för samvetsneger (Hollywoods svar på kravet på att minst en färgad person skulle medverka på vita duken i varje produktion).

Låt tanterna kommer in i styrelserummet, men inte fler än 3 (vi vet väl alla att Three is a crowd när det kommer till kvinnfolk) ;)
Vi kommer nog tillrätta med det här “problemet” då många nystartade företag (läs: småföretag) drivs av kvinnor. Lyckas de få upp företagen i den storlek så att medias radar fångar upp dom så har dom vunnit en delseger. De har givetvis all rätt att i sitt företags intresse anställa folk efter vilket könsorgan de har; det är så framgångsrika företag skapas! ;)

Ett lika dumt fall dök upp här där man annonserade efter brandmän som har HBT-kunskaper (Homo-Bi-Trans). Vad ska det vara bra för? Är våra skattepengar på drift igen?

[Jag hoppas ni uppmärksammar mina sarkasm/ironi-smileys på vissa ställen. Andemeningen är dock vad den låter som…]

Om det ringer på dörren…

När det plingar på dörren så finns det tre personer som skulle få mig att gömma mig under köksbordet istället för att öppna: Robert Aschberg, Janne Josefsson samt Sverker Olofsson. De här människorna kommer inte med myrra till Jesus så att säga, det är garanterat skit i görningen. Idag såg jag på tvserien Bullshit på TV6 med magikerna Penn and Teller och kom på att dessa två herrar måste införlivas i dörröppnarklubben, även om deras agenda kan vara mycket trevligare.

För de som ännu inte sett på något avsnitt av Bullshit som har gått sina varv på diverse tvkanaler så handlar det om sågning av diverse samhällsfenomen kryddat med svordomar och total avsaknad av objektivitet, men det är också det som gör det så underhållande. Jag har nog lyckats sett ett 20-tal avsnitt och kan bara komma på att jag haft avvikande åsikter än Penn och Teller i ett av avsnitten och då jag inte ens kommer ihåg vad frågan rörde sig om så kan det inte ha varit så viktigt.

Serien har inte så mycket med ekonomi att göra men jag tipsar om den ändå då den är mycket underhållande. Men som sagt; Penn and Teller är alltid emot det som programmet handlar om, så står det i tablån att de ska kika på kristallhealing så räkna med att få höra “Fuck that”, “Say what?”, “You FUCKING MORON” som små pålagda ljudkommentarer till de kufiska intervjuoffer de har fått med på film. Kan tyckas mycket lågt, men det är lättsmält och framförallt: jag håller med dom i 99% av fallen!

En sässong på DVD kanske är något för tomten att lägga i säcken?

För övrigt så lovar jag att skriva och berätta om någon av dessa gentlemän plingar på dörren. Det blir då antagligen mitt sista blogginlägg… :)

Svensk avundsjuka

  • Du skall inte tro att du är något.
  • Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  • Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  • Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  • Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  • Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  • Du skall inte tro att du duger till något.
  • Du skall inte skratta åt oss.
  • Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  • Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Ovanstående är de 10 huvudpunkterna i den berömda Jantelagen (Janteloven) som är ett Skandinaviskt fenomen men har sina motsvarigheter i övriga världen och ska främst vara ett fenomen i mindre städer, på glesbyggd eller andra under längre tid isolerade områden.

Jantelagen är, åtminstonde vad jag har upplevt, något som alla hatar men många följer.

Men finns det undantag för Jantelagen? Finns det ställen där Jantelagen har fått stå åt sidan för ett mer modernt och sundare tankesätt?

Efter att ha fått priviligerium att bo längre tid i både en liten och en stor stad samt även tillhöra den som gått till socialen men även den skara som tjänat +500 000kr/år så ser jag mönstret tydligt. Eller tror mig se ett mönster iaf.

Mönstret med stor vs liten stad stämmer ganska bra. Jag känner själv att Jantelagen är mindre utbred i Stockholm men kan det kanske bero på vad vi hittar i staden: allsköns huvudkontor, entreprenörer, affärsmän och överlag välbärgade personer? Men Stockholm är ju också Sveriges smältdegel och inflyttning från övriga Sverige är ganska så stor. Tar dessa urbaniserade människor med sig Jantelagen i flyttlasset till storstan eller står den sociala rangen över den geografiska?

Jag har jobbat som IT-konsult i Stockholm och har så gott som aldrig träffat på någon form av avundsjuka från branschkollegor. De ser positivt på om personer lyckas och blir inte alls avundsjuka, antagligen för att de VET att de själv kan göra samma sak: världen ligger även framför deras fötter, det gäller bara för dom att hitta den mest intressanta stigen att följa.

Min sambo däremot som jobbade åt kommunen fick tampas med hederlig Svensk avundsjuka dagligen och tvingades under fikapauser sitta tyst alternativt undvika diskussioner om vad hon har gjort, köpt, tänk och plannerat. Men huvudregeln framför alla: säg inte vad du röstade på i senaste valet! Ni kanske förstår vad hon röstade på, och på denna arbetsplats var hon i minoritet, stark minoritet.
För jag har en känsla av att det finns ett samband mellan partitillhörighet och Jantelagsutövande och klistret däremellan kallas i folkmun för bidragssverige. I ett land där folk FÅR pengar så ska givetvis alla FÅ lika mycket. Det som undgår dessa personer är att vissa personer TJÄNAR pengar och då kan det förstås bli lite olika summor i slutändan. Tänk vad livet är orättvist…

Det finns ett bättre ord att använda för avundsjuk och det är avundfrisk; jag själv är aldrig avundsjuk utan endast avundfrisk.
Antag att en person vinner 1 miljon på lotteri. En annan person som då är avundsjuk vill både ha pengarna samt att denna inte unnar den andra några pengar. En avundfrisk person skulle tänka “Men å så roligt att den personen vann, det unnar jag honom verkligen. Jag skulle också vilja vinna pengar”. Skillnaden ligger i just att man inte unnar andra personer något utöver det vanliga, må vara framgång eller pengar.

Som den hopplösa optimist jag är så är Jantelagen för mig något helt otänkbart för jag tror verkligen att jag kan göra allt: ge mig bara lite tid så fixar jag det! Framför mina fötter finns ett oändligt antal stigar (möjligheter) och för Jantelagsutövaren finns bara en stig och den brukar heta “ekorrhjulet”.

Kunskap styr åsikt

Då börsen (speciellt min börs) lever ett ganska ointressant liv just nu så passar jag på att berätta om något tänkvärt jag läste för ett par dagar sedan.

Åke Jungdalen, chefredaktör på tidningen Sunt Förnuft skriver en intressant och tänkvärd ledare i senaste numret. Under rubriken Kunskap styr åsikt om skatt påpekar han saker som jag tycker är intressanta då jag precis har läst om konsekvenserna av densamma hos Sparsamt leverne.

Då skatterna tas ut så obemärkt som möjligt medans bidrag synliggörs på bästa sätt så tror Jungdalen att det är en av de främsta anledningarna till okunskap om den ekonomiska vardag vi lever i. Sänks skatterna så märks det inte så tydligt som om bidragen höjs. Då medelsvensson i det tredje steget av skattereformen får ca 1 500kr mer i plånboken kan det här kännas konstigt. Varför ska Svensson ge cred till en regering som “inte har gjort något alls”? Kasta pärlor åt svinen?

Jungdalen leker med tanken att göra tvärtom: att låta jobbskatteavdraget betalas ut på en speciell avi, precis som barnbidraget, medans alla former av bidrag får bli en skattereduktion som inte redovisades separat. Skulle det vara en bra skola för de 47% av sveriges befolkning som inte vet om att vi har fått flertalet sänkta/avskaffade skatter? Jag tror det. Lives skola har inte den bästa examen; ibland får man ta extrakurser för att klara sig.

Åke Jungdalens ledare kan du läsa här.

Fattigsverige enligt AB

Aftonbladet pladdrar på som att det snart vore valtider. I ytterligare en artikel raljerar människor om hur dåligt ställt dom har. Det finns mycket att säga om originalartikelns innehåll men många som har kommenterat just den på AB verkar ha förstått galoppen iaf, så jag struntar i det.

Värre är det med läsarnas åsikter denna dag. En person tycker att moderaterna har slagit sönder sverige och att detta yttrar sig genom att han inte kan få klara besked från arbetsförmedligen samt att socialtjänsten inte betalar ut pengar till honom. Inte roligt att kunna sätta upp ytterligare en människa på listan över personer som inte har koll på någonting, för om inte Darwinismen slår till så kommer han ju att rösta i nästa val.

En annan klagar på sina studielån som uppenbarligen inte ledde till något jobb. Om han bara kunde visa upp vad han har studerat till så jag kunde få säga: “Hur tänkte du då? Hur?”

Det folk ofta gör i sådana livssituationer är att leta efter syndabockar. De vill ha plåster på såret, inte ett läkt sår, och då kollar de utåt för att hitta det där plåstret.
Kära vänner, titta inte utåt för att hitta lösningen, titta inåt istället. Detsamma gäller när ni letar själva problemet; titta inåt istället för utåt, ni hittar så pass mycket mer att ta tag i då.

Jag vill så gärna, liksom en annan kille som har kommenterat gårdagens artikel, få se denna fattiga persons livssituation i siffror, på papper. Jag vill se skulder, utgifter, inkomster, inköp, all planering framåt och bakåt i tiden. Problemet finns där någonstans, likaså lösningen, och den heter inte Regeringen eller Socialtjänsten. Den finns där någonstans bland lån, utgifter och total avsaknad av ekonomisk intelligens.

Nu finns det faktiskt personer som har klämts fast mellan kugghjulen på två regelverk och hamnat i tråkiga situationer, ja, det är inte dom jag klagar på, det är de andra, de där 47% som Sparsamt leverne ilsket har skrivit om.

Jag blir mörkrädd, riktigt mörkrädd!