Category Archives: Diverse

För hög lön?

I den här artikeln kan man läsa om att folk tycker att chefer har för hög lön.

Följande kan läsas:

“Arbetare inom utbildnings- och transportsektorn, den offentliga sektorn och inom verktygs- och tillverkningsindustrin i Sverige är mest missnöjda med toppchefernas löner. Minst missnöjda är anställda i den finansiella sektorn.”

Jaha, effekten av att läsa det där blir inte att monokeln ploppar ur ögonhålan och blir hängandes över grosshandlarmagen. Kanske det borde stå att “Arbetare inom utbildnings- och transportsektorn, den offentliga sektorn och inom verktygs- och tillverkningsindustrin i Sverige är mest missnöjda med sina egna löner”. Det är inte ovanligt att man inser att ens egen lön är dålig men är ändå villig att kämpa vidare förutsatt att de andras lön är lika dålig; då har vi ju också något gemensamt att prata om i fikarummet de nästkommande året. Att sänka andra för att höjja sig själv är en metod som tyvär används ganska ofta.

Men vad är då “att jobba hårdare” än chefen? Måste man verkligen svettas för att få hög lön? Är det därför som Zlatan kan håva in en mångmiljonlön utan att en enda person höjjer på fingret? Eller räcker det att en chef i snitt lägger 12timmar om dagen på sitt arbete medans den “vanliga” arbetaren mentalt kan stänga av arbetet när visslan på taket tjuter? Hur mycket är det värt att försaka sin familj med sina udda arbetstider? Att vägen har varit hårt och långt arbete med oftast ganska långa och tuffa utbildningar i botten? Att man kan få sparken för att andra (styrelsen) har röstat fram det? Och framförallt; hur ensamt det är på toppen?

Just nu har jag en hejdundrandes träningsvärk när jag skriver det här, så jag hoppas iaf att folk inser hur hårt jag jobbar. :)

Tystnad!

Jag lovade att återkomma när jag visste mer om hur det gick med provfilmningen, men det ser ut som om att ni kommer att få vänta ett bra tag på svaret då jag har belagts med tystnadsplikt. Vad detta påstående i sig säger er, det kan bara ni svara på, men som sagt, jag kan inte berätta något alls. Så var det sista sagt om det…for now. ;)

Börsen har inte stängt ännu när jag skriver detta men efter några dagars nedgång så har iaf min portfölj bromsat in i nedförsbacken. Jag vet att det bara är kalle-anka pengar så länge man inte realiserar vinster men jag vill ändå att siffrorna ska vara lite trevliga när man visar upp dom offentligt. Det känns bättre då… :)

För övrigt har jag satt nytt rekord i att inte skriva inlägg, hela 3 dagar utan ett ord från mig, men verkligheten har gjort sig påmind och jag har mycket jobb att uträtta. Ja och så fyllde jag ju år häromdagen också och det är giltigt skäl att inte vara online.
Jag ska faktiskt slita mig från maskinen under lördagen och baka en massa kakor!

Återkommer snart med facit på veckan som gått… och hur kakorna smakade!

Bevisbördan är en börda

En pokerspelare har fått rätt mot skatteverket huruvida han verkligen ska behöva betala skatt på närmare 600 000kr för en tidigare pokervinst. Huruvida han är skatteskyldig eller ej bryr jag mig inte om, det jag gång på gång blir så mörkrädd åt är på vem bevisbördan egentligen ligger. I de flesta länder och hos de flesta rättsliga instanser så ska själva skulden bevisas men det gäller inte för skattefrågor; där måste den taxerade bevisa att brott inte har begåtts (med brott menas enligt skatteverkets syn på saken att korrekt skatt inte har betalats in).

Undrar om det är därför så många får magknip när de får ett brev från skatteverket?

Dagens blomma till…

Det är inte jag som ska dela ut en blomma utan jag vill bara, mitt i allt ekonomisnack, visa på en sådan där liten notis som ni vet kan hamna i lokalpressen under rubriker såsom “Dagens ros” eller “Dagens blomma”. Jag har tidigare pratat om vikten av att vara trevlig, snäll och generös och att det är vägen till, inte bara mental rikedom, utan även ekonomisk rikedom.

Följande notis fick mig att fundera:

En blomma till:
Den snälla kvinnan…
som lördagen den 11 oktober pratade med mig om prinsessor i kön på Coop och dessutom var så bussig att jag fick en tiokrona som du sa att jag kunde köpa lördagsgodis för. Eftersom vi redan köpt lördagsgodis så vill jag berätta att jag använde den till att åka i helikopterkarusellen i stället! Mamma Fredrika hälsar också!

Elvira Svanbom 5 år i Västbyggeby

Förutom att vara ett sött litet inslag i vardagen för Fredrika och Elvira så får man tänka på vilken följd det fick att denna okända kvinna ägnade någon minut åt att diskutera prinsessor med ett för henne okänt barn och sedan gav henne en 10-krona. Efteråt har mamma Fredrika antagligen haft en diskussion med sin Elvira om vikten av att tacka och de har också tillsammans författat notisen och sett till att den nått lokaltidningen; en inte alltför liten tid för reflektion alltså.

Jag är säker på att om varje person kan få uppleva en daglig dos av medmänsklighet eller “allmänt hyfs” så kommer det att smitta av sig och bli till en snöbollseffekt. Ge denna Elvira en dos av detta under resten av sin uppväxt och jag tror Sverige har en större chans att få uppleva en trevlig medmänniska redo att föra facklan vidare.

För att balansera det här skulle jag kunna lägga in ett exempel på “Dagens tistel” men jag blir bara konfys. I de fall “blommor” skickas så verkar det som att både avsändare och mottagare är trevliga människor. Men om man skummar igenom alla “tistlar” så verkar där både avsändare och mottagare ha problem med att hissen inte går ända upp så att säga. Och det är det här jag menar; idioti föder idioti, vänlighet föder vänlighet.

Det är skillnad på att gå genom livet med ett flin på läpparna än att ständigt gå med en sten i skon.

Så… tillbaka till vardagsekonomin! :)

Nycklar på vift

Jag har alltid varit lite av ett säkerhetsfreak, eller kanske mer en home-automation fanatiker där jag ännu bara är en teoretiker. Jag har ännu inte införskaffat en enda pryl som ska hjälpa mig att kontrollera och styra mitt hus, men jag kan ändå ganska mycket om det som finns på marknaden.

För bara någon månad sedan var jag nära att beställa 3st övervakningskameror att sätta ute under hustaksnockarna. Inte för att jag känner behovet, utan för att det är så otroligt intressant och kul med sådan här teknik. Mjukvaran som ingick med kameraköpet var mycket kompetent och kunde skilja på bilar, människor och djur samt klarade av att analysera onormala beteenden, exempelvis en bil som kör åt fel håll, en människa som irrar runt etc. Allt gick att ställa in. Kul!

Nu har jag fortfarande inte köpt de där kamerorna för att jag sitter och funderar hur jag ska knyta ihop allt till en enda central och om jag ska fixa själva hemmabiosystemet samtidigt så allt finns i samma system (då går det att få upp exempelvis kamerabilderna i tvrutan om det händer något… extra häftigt alltså). Mycket beror på lathet också, jag måste krypa på vinden i halvmeterdjup mineralull och dra megabitkablar kors och tvärs… det är inte typiskt för mig liksom.

Jag lästa tidigare på SvD samt tittade på Uppdrag Granskning om låset ASSA 2000 Evo som utan svårighet kunde dyrkas upp med ett bladmått på under 10 sekunder. Har jag ett sådant lås i mitt hus? Nej, jag har 2st! “Lösningen” på problemet är enligt ASSA själva att gratis beställa ett metallbleck som förhindrar att man sticker in konstiga saker i dörrspringan. Det här går inte ihop med “sova-lugnt Roberts” dröm om ett säkert hem.

Jag blir inte gladare av nyheten om att man nu kan fotografera nycklar på avstånd och sedan med hjälp av en programvara framställa kopior av densamma. En forskare uttalar sig i arktikeln och skriver att nycklar inte är hemliga, vilket jag förstår, men jag har tidigare haft en känsla av att om jag har nyckeln i fickan så har ju ingen annan min nyckel, alltså måste någon ta min nyckel för att kunna göra inbrott hos mig. Fast å andra sidan så tar det 30 minuter att göra en nyckelkopia, det är ju många gånger så lång tid som om tjuven skulle behöva än om han använde ett bladmått på mina dörrar.

Att skriva upp på inköpslistan: Dörrbleck + Baseballträ i aluminium