Rödgrön retorik


Pga att jag ibland babblar på lite för fort (och mycket) får jag först varna för att det förekommer viss sarkasm i nedanstående inlägg. :)

Det är mycket prat om RUT- och ROTavdrag just nu, främst för att de rödgröna har lovat att plocka bort dessa “orättvisor” om de kommer till makten. Fast varför använder de ordet lovat? Jag tycker att ordet hotat passar bättre.

Sen väljer man två andra taktiska drag.
Det första är att grundlöst öronmärka var pengarna för att subventionera avdragen kommer ifrån. De rödgröna påstår ofta att det är skolan och vården som får det sämre. Såklart, det är snart valdags, varför inte dra till med så kära ord som skola och vård? Ibland hävdar de också att de är lånade pengar. De hade kunnat trycka med ordet pensionärer också, men de använder ofta ordet låginkomsttagare. Vissa politiker sträcker sig till att säga att “normala människor tvingas städa hos överklassen”. Alla vet väl iofs att det är normalt att vara fattig i Sverige, det kanske är det som är hela problemet?

Nej, det är ok att städa åt företag men för tusan att man skulle få städa åt privatpersoner, även om det är samma städföretag och samma person som utför jobbet till samma lön. Vi ser hellre att svartjobben blomstrar, skatteintäkter uteblir, 5 600personer förlorar sina vita jobb och främst att arbetande människor måste ta ledigt för att klara av sin vardag pga bisarra skatteväxlingseffekter. Varför måste vi Svenskar renovera våra hus själva? Varför måste man kunna allt mellan himmel och jord för att kunna bo i hus? Varför måste vi jobba hemma på våran semester?

Det verkliga “problemet” är nog att människor har olika mycket pengar i plånboken! Oavsett vilken sektor man pratar om så ligger det orättvisa egentligen i att de “välbärgade” (dvs medelinkomsttagare och uppåt) har råd att exempelvis köpa en ny TV medans en låginkomsttagare inte har det. Att rentutav sänka momsen gynnar endast de kapitalstarka! Fy!!

Sen har ju jag inte mycket till övers för kulturen och att “kultur måste få kosta” som vissa uttrycker det. Vad säger pig-debatörerna om de sanktionerade inträdesbiljetter som endast gynnar de opera/teater/koncertintresserade. Eller är det där problemet ligger? Att om man subventionerar ned ett pris så långt att alla har råd med det, är det ett problem då eller är det intresset för tjänsten som styr?
Vill man betala billigt för städhjälp om man går hemma och är arbetslös? Vill man betala för barnpassning om man inte har barn? Vill man betala för husrenoveringar om man bor i hyreslägenhet? Nej, antagligen inte.

En annan retorisk fint är att vrida statistik så att det hela låter sämre än det verkligen är. Exemplet i debatten om RUTavdrag gäller följande siffror som ska återspegla snedfördelningen av sanktionen: ~7% av alla som tjänar minst 500.000 per år anlitar städhjälp. ~6promille av de som tjänar under 200.000 per år anlitar städhjälp.
För den som orkar räkna lite och plockar fram statistik över befolkningsmängden som hamnar i respektive grupp så ser dessa siffror inte så värst snedfördelade ut.

Jag inser att dessa subventioneringar är temporära på lång sikt; får man bukt med höga arbetsgivaravgifter och diverse höga skatter så kan vi slopa subventioneringarna helt.
Jag gillar tex rättvisan i att sänka skatten på lön, även om de som inte arbetar tycker det är orättvist.

Läs mer om ordkriget här, här och här.

Liknande poster:


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *