Skatteverket avklarat!

Tidigare idag föll en sten från mitt bröst! Jag blev nämligen tvungen att kontakta Skatteverket då jag hittade konstigheter i min deklaration. Jag loggade in igår för att kolla på deklarationen och se om det hade dykt upp några konstigheter. Det hade det.

Jag avregistrerade nämligen min enskilda firma 2008, men nu tyckte skattemyndigheten att jag hade bedrivit näringsverksamhet under 2009 och blir då tvungen att lämna in en NE-blankett. Efter ett samtal till skattmasen så förklarade de att jag var bara tvungen att INTE skicka in blanketten, då skulle allt lösa sig. Om man skickar in den så tror myndigheten att man fortfarande bedriver firma; man fick inte ens nolla den, den skulle alltså helt ignoreras (dock med skriftlig motivering).

Håhå, jaja!

En ny sil heroin vid varje regeringsval

Maria Rankka skriver ett debattinlägg om att alla borde ha tillgång till fuck-off pengar (dra-åt-helvete-pengar som det svenska uttrycket lyder). Vad det innebär är att man har en summa pengar i buffert som är tillräckligt stor för att vi ska känna att vi har en trygghet i att be exempelvis våran chef att dra åt helvete. Som ett tankeexperiment vill hon att statens andelar i Vattenfall ska delas ut till medborgarna, ungefärligt värde runt 40 000 – 50 000kr per individ enligt artikeln.

Jag skulle nästan vilja detsamma, bara som ett experiment. Jag är tyvär övertygad om att experimentet skulle visa på att det stora problemet som skiljer fattiga ifrån rika är kunskapen om att behålla (förvalta/föröka) pengarna, inte kunskapen om hur man får dom ifrån allra första början.

Det finns de som önskar att alla människor får lika lön för lika arbete. Om vi bara bortser från samhällskolapsen som skulle följa när ingen vill arbeta, så kan vi ta som exempel att varje individ (som får sitt eget kapital nollat) får 20 000kr i månaden. Om vi efter ett år tittar tillbaka på dessa människor som har fått “lika-lön-för-inget-arbete” och studerar vad som har hänt så hittar vi exakt samma struktur som det är idag. Alla går inte omkring och är lika rika, vi skulle fortfarande hitta 20% av befolkningen som inte har en enda krona kvar dagarna innan löning, vi skulle också hitta personer som har byggt upp en förmögenhet… och det skulle inte ta många år förän folk började ropa “orättvisa, orättvisa”. Vi skulle vara tillbaka på ruta ett igen.

Jag tror att problemet är hur folk hanterar pengar, inte hur mycket pengar de får. Orättvisan ligger i att alla männsikor bryr sig inte om att ta reda på hur plus och minus fungerar, hur man gör en budget, ja hur pengar fungerar i allmänhet. Alla prioriterar inte detta heller och ser pengar som mindre viktigt, men då ska man väl också hålla käften när ämnet kommer på tal? Vi har några förlorade generationer som inte kan ta vara på sig själv, generationer uppväxta med en politik som gör dem till beroende av just samma politik år efter år. Dagens oppositionsregering har gett denna gåva till folket som en form av heroin: vid varje valtillfälle så kommer de tillbaka efter nytt heroin, något som fixar dem igenom nästa valperiod.

Nej, nu ska jag tippa lite Lotto och Stryktips så att jag kan kliva in på kontoret på måndag och hämta hem min kaffemugg! Dra åt helvete skulle jag aldrig säga till mina arbetskamrater dock, de är dom som hjälper mig att tjäna pengar så de är inte min fiende. Företaget är heller inte min fiende så jag undviker att såga av den gren jag sitter på eller ska sitta på i framtiden. :)

Skugge har landat

Ja, jag tycker Linda Skugge har varit ute och svävat omkring i många år men något har hänt på senare tid. Hon har liksom vaknat upp, luktat på kaffet, även luktat lite på pengar och insett att det är jobbigt att förändra världen efter hur man själv vill leva. Istället är det lättare att acceptera spelreglerna och därefter börja jobba på hur man på bästa sätt kan få ett drägligt liv utefter rådande socialt och ekonomiskt klimat.

Det finns en del crusaders därute som för en ojämn kamp mot resten av världen och jag hoppas verkligen de går ur livet lyckliga trots att de ser tillbaka på sitt liv och ser…. vadå? Kamp? Bitterhet? Hat? Kanske…

I en debattartikel i Aftonbladet så skriver hon om den fördärvade generationen och hur dess uppfostran kan leda till en dålig start i livet. Startsträckan är lång om vägen redan är asfalterad så att säga, eller för att använda äldre uttryck “det är svårt att lära gamla hundar att sitta”, eller “det ska böjas i tid det som krokigt ska bli”. Måste jag fortsätta? :)

Jag tycker Linda har rätt, så där fick jag det sagt.

Semesterkassan är räddad

För någon månad sedan beställde jag(vi) en resa utomlands som semestermål denna sommar. Priset hamnade runt 4 700kr med resa + hotell. Jag har ju varit med om liknande förut; att så fort man får en utgift så kommer det en intäkt och nollar densamma och det gjorde det förra veckan för mig.

Jag fick nämligen sålt ett domännamn via en domännamnsauktion hos MissDomain för 5 000kr. Nu ligger affären och väntar i en sk escrow-tjänst som tar hand om själva verifieringen av köpesumma samt objekt så jag får lugnt sitta och vänta på status från densamma om vad som händer. Jag hoppas iaf inte att det här är en bluffgrejj som någon klickat sig igenom, det har nämligen hänt förut.

Jag har haft domänen i 2 år så det betyder att den har kostat mig ca 190kr… inte så dålig avans med andra ord!

Och apropå domäner: sex.com ligger ute för försäljning via exekutiv auktion. För er som inte vet det är så är sex.com det domännamn som har inbringat mest pengar vid tidigare ägarbyten, närmare bestämt 14 miljoner dollar (icke oficiellt pris). Riktigt så potenta(!) domännamn sitter dock inte jag på! :)

Några kronor extra

Jag sitter som ägare till ett 30-tal domäner sedan något år tillbaka. Nu har jag iaf fått tummen ur och ska försöka få tillbaka några kronor på dessa genom att använda en domänparkeringstjänst. Mitt val föll på MissPark där man via en smidig editor kan fixa till innehåll, sedan välja layout från en mängd mallar, klistra in sin reklamkod från AdSense (eller annan reklamtjänst) och sedan vänta på sökmotorernas indexering och slutligen kanske lite besök samt annonsklick i slutändan.

Jag har redan några egentillverkade statiska sidor på nätet som genererar magra 5-35kr/månad, så jag tänkte att om jag lägger någon dags tid på att få ut alla 30 siter så blir det en liten extra slant, ja om statistiken håller i sig; totalt ca 150-1225kr/mån. Jag är försiktig och strävar i första hand att nå break-even för domännamnskostnaden (ca 90kr/år) samt månadskostnaden för MissPark på 59kr (oavsett antal domäner).

Säljstart för projektet

Nu har äntligen broschyrerna gått till tryck, dock endast i 100 ex till att börja med, men det känns iaf som en liten milstolpe. Broshyrerna blir dubbelvikta A4 (långa och smala vill säga) och är av den typ man lämnar efter sig när man är klar på ett säljmöte, lite kompletterande och övergripande info kan man säga. Om säljmötet är första intrycket så är informationsmaterialet det sista.

Jag får hoppas att projektet tar en rivstart snart så man kan få en indikation om hela upplägget är bra eller dåligt…

Som utvecklare i detta projekt sitter jag numera mest och gör olika annonskanaler, dvs tekniska bryggor ut mot samarbetspartners där annonser kommer att spridas och visas upp. Gjorde klart en kanal i helgen som måste testas av under de kommande veckorna, men den verkar fungera som den ska. Har dock problem att kommunicera med “gratiskodare” hos samarbetspartnern som må vara duktig på systemutveckling men som inte har jobbat professionellt någon gång.

Begreppet gratiskodare kommer väl av att dessa ofta (men inte alltid) sitter med gratisprodukter/tekniker (Linux, PHP, etc) då de inte har blivit instyrda i andra teknikfållor av arbetsgivare och kunder. Inget ont om dem men vi pratar liksom inte samma språk. Att tex skriva en specifikation över vilket data de vill ha verkar vara en svår uppgift trots att de redan har över 40 samarbetspartners som gör samma sak som vi ska göra. Snacka om att skapa arbete åt sig själv varje gång de får en ny samarbetspartner… :)

Rödgrön retorik

Pga att jag ibland babblar på lite för fort (och mycket) får jag först varna för att det förekommer viss sarkasm i nedanstående inlägg. :)

Det är mycket prat om RUT- och ROTavdrag just nu, främst för att de rödgröna har lovat att plocka bort dessa “orättvisor” om de kommer till makten. Fast varför använder de ordet lovat? Jag tycker att ordet hotat passar bättre.

Sen väljer man två andra taktiska drag.
Det första är att grundlöst öronmärka var pengarna för att subventionera avdragen kommer ifrån. De rödgröna påstår ofta att det är skolan och vården som får det sämre. Såklart, det är snart valdags, varför inte dra till med så kära ord som skola och vård? Ibland hävdar de också att de är lånade pengar. De hade kunnat trycka med ordet pensionärer också, men de använder ofta ordet låginkomsttagare. Vissa politiker sträcker sig till att säga att “normala människor tvingas städa hos överklassen”. Alla vet väl iofs att det är normalt att vara fattig i Sverige, det kanske är det som är hela problemet?

Nej, det är ok att städa åt företag men för tusan att man skulle få städa åt privatpersoner, även om det är samma städföretag och samma person som utför jobbet till samma lön. Vi ser hellre att svartjobben blomstrar, skatteintäkter uteblir, 5 600personer förlorar sina vita jobb och främst att arbetande människor måste ta ledigt för att klara av sin vardag pga bisarra skatteväxlingseffekter. Varför måste vi Svenskar renovera våra hus själva? Varför måste man kunna allt mellan himmel och jord för att kunna bo i hus? Varför måste vi jobba hemma på våran semester?

Det verkliga “problemet” är nog att människor har olika mycket pengar i plånboken! Oavsett vilken sektor man pratar om så ligger det orättvisa egentligen i att de “välbärgade” (dvs medelinkomsttagare och uppåt) har råd att exempelvis köpa en ny TV medans en låginkomsttagare inte har det. Att rentutav sänka momsen gynnar endast de kapitalstarka! Fy!!

Sen har ju jag inte mycket till övers för kulturen och att “kultur måste få kosta” som vissa uttrycker det. Vad säger pig-debatörerna om de sanktionerade inträdesbiljetter som endast gynnar de opera/teater/koncertintresserade. Eller är det där problemet ligger? Att om man subventionerar ned ett pris så långt att alla har råd med det, är det ett problem då eller är det intresset för tjänsten som styr?
Vill man betala billigt för städhjälp om man går hemma och är arbetslös? Vill man betala för barnpassning om man inte har barn? Vill man betala för husrenoveringar om man bor i hyreslägenhet? Nej, antagligen inte.

En annan retorisk fint är att vrida statistik så att det hela låter sämre än det verkligen är. Exemplet i debatten om RUTavdrag gäller följande siffror som ska återspegla snedfördelningen av sanktionen: ~7% av alla som tjänar minst 500.000 per år anlitar städhjälp. ~6promille av de som tjänar under 200.000 per år anlitar städhjälp.
För den som orkar räkna lite och plockar fram statistik över befolkningsmängden som hamnar i respektive grupp så ser dessa siffror inte så värst snedfördelade ut.

Jag inser att dessa subventioneringar är temporära på lång sikt; får man bukt med höga arbetsgivaravgifter och diverse höga skatter så kan vi slopa subventioneringarna helt.
Jag gillar tex rättvisan i att sänka skatten på lön, även om de som inte arbetar tycker det är orättvist.

Läs mer om ordkriget här, här och här.