Pengar eller tro?

Jag har tidigare raljerat om vad jag tycker om svenska kyrkan och den exklusiva tvångsanslutning med tillhörande dyra årsavgift som drabbat många ovetande svenskar (ovetandes i den mening att folk inte verkar bry sig nämnvärt att de betalar några tusenlappar i avgift men samtidigt inte fattar vart alla deras pengar tar vägen).

Idag utmanar Patrik Lindenfors i en debattartikel svenska kyrkan och testar om de helt enkelt kommer att utesluta honom ur “klubben” när han öppet redovisar sin icke-troende sida. Eller spelar pengar större roll för kyrkan än tro?

Jag tror(!) själv att kyrkan definerar Lindenfors som en förlorad själ och därför absolut ska betal…eh, vara medlem i svenska kyrkan. Då allt är “guds vilja” så kan man aldrig vinna en duell mot en religiös motståndare. Om något går bra så är det guds verk och om något går dåligt så gäller “guds vägar äro outgrundliga”. Win-win för kyrkan, och vem vill inte vara med i en vinnarklubb?

Ät upp maten!

Hur många där ute har inte hört det sägas förut? “ska du inte äta upp?”, “smakade inte maten bra?” samt andra liknande kommentarer kommer främst från den lite äldre generationen, kanske märkta av ett världskrig eller bara uppfostrade av föräldrar från samma period. Eller är det fattigsverige som gör sig påminnt? “Bondesverige” kanske? Ta en tumme med smör på mackan under granen där du sitter så orkar du såga ner en hel skog…. typ.
En sak är säker; dom har inte tänkt till riktigt och de har aldrig ifrågasatt sitt beteende.

Jag vill bara ventilera lite om hur otroligt dumt jag tycker folk tänker när dom säger sådant, då jag än idag hör det dagligen.

Så här ligger det till kära 40-talister: att köpa mat och att äta mat är två olika transaktioner, INTE en transaktion. Om jag går på en lunchrestaurang och köper en måltid för 79kr så är det transaktion nummer 1. Efter att jag har betalat 79kr så kan vi helt glömma bort transaktion nr 1, den existerar inte längre. Pengarna kommer aldrig tillbaka hur du än gör. När du äter maten så är det transaktion nr 2 och den har inget att göra med nr 1. Du får inte tillbaka några pengar från nr 1 om du inte fullföljer nr 2. Du får inte heller några pengar tillbaka från nr 1 om du faktiskt äter upp. Det ena har inte med det andra att göra!

Och jag har tråkiga nyheter för dom som känner sig extra ekonomiska när dom slickar tallriken: även fast du äter mer än du orkar så kommer du ändå att behöva äta nästa dag. Du kommer inte undan! Ät tills du är 70% mätt läste jag någonstans och jag försöker följa det så gott det går.

Är du mätt så lämna maten och straffa inte din kropp för att du tänker på ett konstigt sätt. Din kropp kommer inte att tacka dig för de extra kalorierna och du har inte “tjänat” pengar på att äta upp heller. Det är bara dumt, och det irriterar mig då det händer så ofta. Grrrr! :)

Jag förstår att folk känner sig oekonomiska när de ser en halvfull tallrik med mat som de inte orkar äta upp, men lösningen ligger inte i att äta upp maten utan att laga mindre mängd mat. På en restaurang måste man tänka “Jag betalar 79kr och jag blir mätt”; sen att det blir mat över spelar väl ingen roll? Du har ju fått det du ville ha?