Buffert

Många är vi som har tjatat om det, få är det som lyssnar. Per Penning skriver om vikten att ha en buffert och hänvisar till en lysande krönika i Sydsvenskan av Anna Unsgaard. Nu är inte min blogg i närheten av att vara något välbesökt samhällsformande vidunder, men jag, liksom många andra skriver för att vi hoppas att folk därute tar till sig, lär sig och ibland väljer nya vägar i livet. Jag försöker alltså få iaf någon att läsa krönikan genom att länka till den. Stafettpinnen går vidare! :)

Ja, hur kommer det sig egentligen att folk inte vill lära sig när dom läser något? Jag läser själv oftast bloggar som lär ut, böcker som inte är fiction och trivs ganska så bra med det. En blogg som handlar om vilka kläder en person väljer att ta på sig för dagen drar tiofalt mer besökare än en blogg om hur man kan få lite mer klirr i kassan. Fast såklart; pengar är roligt och ekonomi är tråkigt, är det inte så?

Ibland läser jag själv viktiga tidningar såsom Aftonbladet om hur brandkåren räddat en katt från ett träd, om människor med två huvuden och även andra texter som kvalificerar sig som nyhetsvärde och klättrar in i tidningen på bästa plats. Ofta är det snyfthistorier med tillhörande bilder på vanliga människor i det orättvisa Sverige; en bild av en bitter kvinna med kaffekopp vid ett furubord med en massa räkningar framför sig. Hur hamnade räkningarna där? Och varför är beloppen så stora? Vem ska ta ansvaret nu? Konstigt… Någonstans bland kommentarerna tycker den svenska begåvningsreserven till och skriver att det är Alliansens fel. Någon annan tycker att det är skandal. Någon enstaka skrattar.

Gör som Anna Unsgaard och tusentals före henne; skaffa en buffert så slipper du visa upp ditt gaffelhackade furubord i media.