Är varken konsult eller egen företagare men innehar fullt förtroende från chefen. =)

Vill dock påpeka att facken är ovärdeliga för många människor men helt oväsentliga för andra. Jag har svårt att höra på när bekanta beklagar sig över sin löneutveckling och fackets avgifter när deras fack förhandlat deras lön och dom aldrig ens tagit upp frågan med sin arbetsgivare. Klaga går alltid, men att ta tag i något som att motivera sin arbetsgivare varför man är värd mer lön så blir det lite svettigare.

Jag önskar stort att fler gör mer för sin egen och sin arbetsplats skull och kämpar för en bra arbetsmiljö och en god effektivitet så minskar bekymren och livet blir mer kvalitativt :)

Sant. De flesta ser dock arbetsgivaren som en fiende, en monokelögd konjaksdrickande brukspatron som skrattar åt de stackars arbetande kamraterna på fabriksgolvet. Bara ord som “arbetarrörelse”, “internationalen”, “kamp”, “röda fanor”, “strida”, “Unionen” (vem fan döpte om SIF till detta???) etc gör att jag undrar vilken inställning folk har till sin arbetsgivare egentligen? Vissa är fortfarande kvar i Industriåldern…
Själv jobbar jag i en branch där de anställda lever i symbios med arbetsgivaren; vi är till för varandra; vi tjänar pengar tillsammans och vi tar risker tillsammans (jag är konsult btw).

Är själv nyanställd i och för sig :)

Sen är det en väldigt liten del av fackliga punkter du tar upp här även om jag håller med om att man mycket väl kan få bättre lönevillkor utan fackliga insatser. Det är väl snarare humana anställningsvillkor facklig verksamhet baserar sig på om något. För vissa är det onödiga utgifter - för andra livsviktiga. Det handlar väl snarare om vilken situation och arbetsgivare men även hur man är som anställd. Alla kan inte vara nöjda :)