Anställning fixad!


Jag for iväg idag och skrev på anställningspapper så i Februari månad börjar jag återigen att arbeta. Skönt att få en mer human inkomst, jag har ju levt på besparingar hittills, uppskattningsvis runt 50 000kr totalt som jag har nallat ur syltburken, men kommer antagligen att få a-kassan fixad snart (jag är inne på den sista svängen med “kompletterande intyg” och spektaklet har pågått sedan september månad). Förväntar mig alltså 3-4månaders retroaktiv a-kasseersättning. Nivån på den har jag ingen koll på faktiskt, men jag har haft 2 nivåer av inkomstförsäkring “för belopp över 40k” så det måste bli en viss slant ändå. Dessa pengar går tillbaka till syltb… Avanza så fort de dyker upp! :)

Ska gå ur facket också då de är bakåtsträvare av sällan skådat slag. Har aldrig haft nytta av facket och har klarat löneförhandligar bättre än de som haft facket “bakom sig”. Har tom varit med om att en gammal kollega fick sänkt lön (utefter den han först blev lovad) för att facket blandade sig i och skulle göra saker och ting mer rättvisa. Undrar om den killen är med i facket nuförtiden?

Liknande poster:


9 thoughts on “Anställning fixad!”

  1. Tackar tackar. Härligt vet jag väl inte, haha, jag har haft inställningen att jag ska få jobb så det är ju ingen mental omställning på så vis, men just nu så är det en trygghet som jag tackar och bockar för.
    Jag har ju turen att jobba inom en branch där lågkonjunkturen inte märks av nämnvärt. Det som har gjort det svårt att skaffa jobb är ortens storlek, inte branchklimatet som sådant. :)

  2. Är inte målet att SLIPPA jobba?

    Är själv nyanställd i och för sig :)

    Sen är det en väldigt liten del av fackliga punkter du tar upp här även om jag håller med om att man mycket väl kan få bättre lönevillkor utan fackliga insatser. Det är väl snarare humana anställningsvillkor facklig verksamhet baserar sig på om något. För vissa är det onödiga utgifter – för andra livsviktiga. Det handlar väl snarare om vilken situation och arbetsgivare men även hur man är som anställd. Alla kan inte vara nöjda :)

  3. Kristian:
    Visst är målet att slippa jobba, men jag är inte riktigt imål med mina passiva inkomster ännu och detta har min ström av räkningar inget överseende för.

    Sant. De flesta ser dock arbetsgivaren som en fiende, en monokelögd konjaksdrickande brukspatron som skrattar åt de stackars arbetande kamraterna på fabriksgolvet. Bara ord som “arbetarrörelse”, “internationalen”, “kamp”, “röda fanor”, “strida”, “Unionen” (vem fan döpte om SIF till detta???) etc gör att jag undrar vilken inställning folk har till sin arbetsgivare egentligen? Vissa är fortfarande kvar i Industriåldern…
    Själv jobbar jag i en branch där de anställda lever i symbios med arbetsgivaren; vi är till för varandra; vi tjänar pengar tillsammans och vi tar risker tillsammans (jag är konsult btw).

  4. Robert: Jag säger bara grattis. Jag är i samma situation (med få undantag =) och jag tror starkt på att det ger större personliga framgångar i form av utveckling, kunskap och ekonomisk vinning i slutändan. Vilken chef tackar nej till någon som är positiv, driven och motiverad varje dag?

    Är varken konsult eller egen företagare men innehar fullt förtroende från chefen. =)

    Vill dock påpeka att facken är ovärdeliga för många människor men helt oväsentliga för andra. Jag har svårt att höra på när bekanta beklagar sig över sin löneutveckling och fackets avgifter när deras fack förhandlat deras lön och dom aldrig ens tagit upp frågan med sin arbetsgivare. Klaga går alltid, men att ta tag i något som att motivera sin arbetsgivare varför man är värd mer lön så blir det lite svettigare.

    Jag önskar stort att fler gör mer för sin egen och sin arbetsplats skull och kämpar för en bra arbetsmiljö och en god effektivitet så minskar bekymren och livet blir mer kvalitativt :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *