För hög lön?

I den här artikeln kan man läsa om att folk tycker att chefer har för hög lön.

Följande kan läsas:

“Arbetare inom utbildnings- och transportsektorn, den offentliga sektorn och inom verktygs- och tillverkningsindustrin i Sverige är mest missnöjda med toppchefernas löner. Minst missnöjda är anställda i den finansiella sektorn.”

Jaha, effekten av att läsa det där blir inte att monokeln ploppar ur ögonhålan och blir hängandes över grosshandlarmagen. Kanske det borde stå att “Arbetare inom utbildnings- och transportsektorn, den offentliga sektorn och inom verktygs- och tillverkningsindustrin i Sverige är mest missnöjda med sina egna löner”. Det är inte ovanligt att man inser att ens egen lön är dålig men är ändå villig att kämpa vidare förutsatt att de andras lön är lika dålig; då har vi ju också något gemensamt att prata om i fikarummet de nästkommande året. Att sänka andra för att höjja sig själv är en metod som tyvär används ganska ofta.

Men vad är då “att jobba hårdare” än chefen? Måste man verkligen svettas för att få hög lön? Är det därför som Zlatan kan håva in en mångmiljonlön utan att en enda person höjjer på fingret? Eller räcker det att en chef i snitt lägger 12timmar om dagen på sitt arbete medans den “vanliga” arbetaren mentalt kan stänga av arbetet när visslan på taket tjuter? Hur mycket är det värt att försaka sin familj med sina udda arbetstider? Att vägen har varit hårt och långt arbete med oftast ganska långa och tuffa utbildningar i botten? Att man kan få sparken för att andra (styrelsen) har röstat fram det? Och framförallt; hur ensamt det är på toppen?

Just nu har jag en hejdundrandes träningsvärk när jag skriver det här, så jag hoppas iaf att folk inser hur hårt jag jobbar. :)